lördag 27 september 2008

OmSORG

En diskussion om tragedin i Kauhajoki urartar och precis som den eminenta provokatören - för vilken jag förövrigt hyser stort förtroende - funderar även jag över begreppet sorg. Ja, att sörja är naturligtvis förbehållet den som sörjer - men VEM och VAD tilldelar oss rätten att sörja? Vad innebär ordet och vem "får" ta det i sin mun?

Så här säger Norstedts synonymordbok:

Sörja

1. vara ledsen, djupt bedrövad, vara nedbruten av sorg, känna sorg eller smärta (över ngt, ngn), vara sorgsen, beklaga, gräma sig, bekymra sig, ångra, slå sig för sitt bröst, hänga sina harpor i pilträden (bibl.)
2. begråta (en död), fälla tårar över, känna saknad (efter), sakna.
3. ha sorg, bära sorgdräkt, vara sorgklädd.

Vi har ett liv och det är bräckligt - vi har bara varandra och vi är bräckliga. Jag känner sorg över att vår värld ser ut som den gör. Jag beklagar att människor dödar varandra och därför bekymrar jag mig över framtiden. Men jag ångrar också att jag inte gjort mer för att påverka vårt samhälle och ångern är sannolikt den mest konstruktiva sorgen av alla - förutsatt att ångern utmynnar i handling och försök till tillrättaläggande.
---
Jag har redan börjat. Det önskar jag er också. Sörja handlar inte bara om att känna sorg, utan också om att sörja FÖR. Sörja FÖR - som i OMsorg.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillade också Sussis inlägg, mycket.Hon hade en bra piont där, om att sluta tjafsa med tända ljus och göra nåt konkret i stället. Men ändå, sorg är olika för olika personer. Och alla har inte krafterna, de rätta kanalerna eller annars bara möjlighet att agera. Omsorg är nog det samhället behöver, både barn och vuxna.

M sa...

Sant, livet är skört och det förvånar oss gång på gång. Var det verkligen så här svårt livet skulle vara? Sorgen bryter på en kort stund ner vårt hopp om hur världen borde vara och vad den kan vara. Det är svårt att dra sig upp ur det sugande kärret. Att finna ett mål och att våga stiga ut ur sorgens rum kräver en positiv syn på livet. Ett hopp. Det är vad jag försöker dela med mig i livet. Att det egentligen är ett fint liv här på jorden och att vi kan göra massor med det vi är givna.

Lady of the Lake sa...

Tack, mina damer, för era insiktsfulla och kloka kommentarer! Normalt ogillar jag att "märka ord" (som just "sorg") därför att det sagda - eller skrivna - ofta tilldelas onödigt stor betydelse i förhållande till verkliga handlingar, men inte destomindre är vårt språk viktigt och alla ord/språk har ju en gång uppstått ur ett behov av att förmedla något. Ibland kan synonymer ge ett mervärde i form av ökad förståelse för olikheter och mångfald - därav detta inlägg.

OMSORG kan visas på oändligt många sätt, alltså behöver vi inte känna oss begränsade av just den sortens "sorg". Dessutom uppmuntarar den redan som begrepp till aktivitet! :-)

Skicka en kommentar