torsdag 3 juli 2008

The Ninth Wave

Du visste det inte och hur kunde du ha vetat för jag berättade ju inget men så här gick det till. Jag stannade framför tavlan och kippade efter andan för aldrig hade jag sett något liknande och den trötta likgiltighet inför all kultur som plötsligt översvämmat ett naturbarn med bristande urskiljningsförmåga var som bortblåst. Där, mitt i det stora havet, mitt i katastrofen av att översköljas av vågor gång på gång på gång, hade konstnären bemödat sig om en hängivenhet så stor att t o m naglarna på de skeppsbrutnas pyttesmå fingrar utformats med utomordentlig noggrannhet. Min egen förundran över skapandets processer föddes just där och just då. Kanske det ändå - mitt i vånda och kaos - går att frambringa en skaparkraft som gör det möjligt att ordna och organisera tankar och intryck även när de känns överväldigande många?

Turistguiden tappade bort mig - jag stod kvar som fastnaglad vid golvet medan gruppen fortsatte sin vandring, och utforskade alla de detaljer jag helt enkelt vägrade missa. Så har det fortsatt sedan dess: jag ser detaljer där nästan ingen annan gör det och ibland också sådana som inte finns. Det var redan stängningsdags när jag hittade ut från Ryska museet och föga visste jag väl om det tumult jag förorsakat mina medresenärer när jag sent omsider orienterat mig tillbaka till hotellet genom den största stad jag dittills hade besökt. Det här var den första gången jag förlorade och återfann mig själv i St Petersburg - det har hänt en ytterligare en gång, men det är en helt annan historia.

Här - låt mig presentera Ivan Konstantinovich Aivazovsky's nionde våg. Och om ni vågar - dyk ner!
----------------------------------------------------------------------------

You didn't know it and how could you have known because I never told You, but this is how it happened. I stopped in front of the painting and gasped for my breath, for never ever before had I seen anything like it, and the weary ignorance felt by a child of nature who had already become oversatiated with culture, disappeared at once. There, in the middle of the vast sea, in the middle of the disaster, being overflooded by the waves again and again and again, the artist had endeavoured a devotion so great that even the fingernails on the tiny hands of the shipwrecked were performed with extraordinary precision. My own astonishment over the creative process was born there and then. Maybe there really is a chance, in the middle of anguish and chaos, to bring forth a creativity that makes it possible to arrange and organize thoughts and impressions - even at times when they appear to be overwhelmingly many?

The touristguide of the museum lost me, I remained as if nailed to the floor in front of the painting while the group moved forward, and explored all details I simply refused to miss. It has continued like that - I see details where almost no one else does, and sometimes even where they do not exist. By closing time I found my way out of the Russian museum and knew very little about the turmoil I had caused among my travelling companions when I finally orientated myself back to the hotel in the largest city I had ever visited at that young age. This was the first time I both lost and found myself in St Petersburg, it has happened once more since then, but that's an entirely different story.

Here, I introduce to You Ivan Konstantinovich Aivazovsky's ninth wave. If You dare - dive in!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken vacker berättelse! Man kan hitta sig själv på många sätt - mentalt och fysiskt ;-).

M sa...

"The Ninth Wave" -- elegant titel till en genombrytande upplevelse!

Jag tror min version av din tavla ar har:
http://www.getty.edu/art/gettyguide/artObjectDetails?artobj=927

Lady of the Lake sa...

Happiness

Tack!
Utan tvivel är det precis så, och jag har återvänt både en och annan gång till platsen för att se om magin finns kvar - jo då, det finns den! :-)

M

Ja, det sägs ju att den nionde vågen är den avgörande för vilken utgång "äventyret" får.

Jag såg "din" tavla redan tidigare när du hade bloggat den - den är verkligt speciell och även där är detaljerna mycket raffinerade. Sällan man upplever sådan mjukhet i ett konstverk på utstuderat och nästan "övertydligt". :-)

Torparfrun sa...

Wow vilken maffig bild - och ljuset som skiner genom vågen...

Jag har som 13-åring blivit kvar på ett annat museum i Leningrad då jag fann pendeln som visar jordens rotation så intressant. Sen var jag väldigt stolt som lyckades tyda det ryska ordet "exit" och hitta gruppen på utsidan!

Lady of the Lake sa...

Hej på dig, Torparfrun!

Javisst, och då ska det här konstverket helst beskådas IRL för att komma till sin rätt. Minns jag inte fel är tavlan närmare 3,5 meter bred!
Du har sannolikt befunnit dig i St Isaacs-katedralen när du kom bort dig ifall det var pendeln du lät dig hänföras av. Utan tvekan en mäktig företeelse. Tror att den i dagens läge är utbytt mot den ursprungliga duvan som som sitter högst uppe i kupoltaket.

Trevligt att du tittade in!

Skicka en kommentar