måndag 5 maj 2008

birch tree undressing

På gården till mitt föräldrahem, där jag själv växte upp, står en björk som försöker klä av sig. För mycket fukt och näring har gjort att den vuxit för snabbt och nu kränger och kreverar den som besatt och flagar näver så att det nästan gör ont att betrakta den. Är det fler än jag som uppfattar det som mänskligt? Hur är det med dig själv - någon gång känt att din eget skinn blivit för trångt? Psykiskt mer än fysiskt.

Det gör jag. Ofta. Värsta sortens växtvärk.

---------------------------------------------------------------------------------

In the garden by my parents house, where I grew up, there's a birch tree trying to undress. Too much water and nutrition has made it grow too fast and now it heaves and bursts like obsessed, and it peels off it's birch bark - it's almost painful just to watch! As for me, I find it human - what about You? Do You ever experience Your own skin as too tight? Psychically more than physically.

I do. Often. Growing pains at their worst.

15 kommentarer:

Sanna sa...

Undrar dessutom ofta om det är en gåva eller en förbannelse.

Anonym sa...

the undressing of a birchtree... how sexy I thought at first. But then I read about your feelings... having not enough place/space in body and soul. Huuuh, I get a goose-flesh, when it think of this. H.

Anonym sa...

Hmmmmm ...

larsekorre sa...

Jo tack ! Det är mest skallen (hjärnan) som känns explosionsfärdig emellanåt !
Annars är ju skinnet=viktigaste kroppsdelen för den innehåller ju allt annat !

Unknown sa...

Jag tror det är för lite disco! ;))

när det börjar sa...

Vilka bilder! Sprickor för luftning. Behövliga. Men kan också skapa rädsla över det okontrollerbara som samtidigt sipprar in. Och den härliga känslan av alla möjligheter (in)trycken möjliggör. Vart ska man ta vägen när man inte får plats?

Lady of the Lake sa...

Sanna

Ömsa skinn, liksom. Fast jag tror det är lättare för ormar än för björkar. Värst är väl den där perioden mitt i ömsningen, när man går omkring och känner sig som en klump gårdagens mannangrynsgröt och den nya huden som bara hunnit börja bildas skyddar ungefär lika mycket som ytan på densamma. Ve. Och fasa.

H

Well, why should we assume there's not a little bit of both - sensuality and pain - to this blogpost? Discovering one's own sexuality, needs and emotions, is perhaps the most general growing pain of them all! (Do not worry, H, personally I'm Ok!) :-)

Ch

"Hmmmmm..." Vad då *hmmmmm...."?
Som i volle voo eller mon djöö? *flin*

Lasse

Ta't lugnt med explosionerna - pollensäsongen är snart över! ;-)
Ja, skinnet är allt en riktig doggybag - full med en massa rester: en del mer användbara och andra mindre... *skratt*

Ann

Det är garanterat för lite disco!! :-)

http://annback.blogspot.com/2008/05/lycklig.html

http://www.youtube.com/watch?v=wMAaBlcNy74

När det börjar

Tack! :-)
... om jag bara visste, om jag bara visste ...

Anonym sa...

Hej du, här kommer jag och kikar in!!! Fina bilder som vanligt, kinda creepy, but me like.. :)

Anonym sa...

Your right, sometimes sensuality and pain come together. H

Anonym sa...

Visst brukar skinn och sinne vara för trånga ibland. Nu är de alldeles lagom =)!

Lady of the Lake sa...

Laminho

Tack! Ja, visst e de kinda creepy!?
:-) Kul att du tittade in, L!

H

What is there to say... now really... :-)

Happiness

Så skönt! Den känslan är värd att fira, hörru! :-)

Anonym sa...

I love the analogy of tree and human...a perfect comparison!

Oh yes..my own skin is quite often too tight! Must be this gypsy-heart of mine! hee, hee

Thank you for sharing your beautiful images and words!

Lady of the Lake sa...

Glad You liked it, Gypsy Heart!
:-)
Maybe it's the curse AND blessing of the creative mind to have a skin that's too tight? Keeps us moving forward, I think, to ease and reduce the irritation. ;-)

*cyberhugs*

Anonym sa...

Vackra foton. Känns som stillbilder ur en film. En andlig upplevelse att titta på dem.
Som fotograf skulle jag troligen ha lämnat bort första fotot och fotot med synlig himmel från serien. Här tror jag dock att det handlar mer om en mental resa i ett parallellt universum än att märka enskilda foton.

Lady of the Lake sa...

Tack! Exakt, och jag är dessvärre ingen fotograf - hör mer till min natur bara att gå riktigt nära inpå företeelser och lurka i detaljer. Ibland får kameran var med. :-)

Skicka en kommentar