fredag 14 september 2007

Om att skriva

Nej. Vi skriver inte som vi vill. Vi kanske inbillar oss att vi skriver precis det vi vill, men i själva verket skriver vi enbart det vi vågar. Nätt och jämnt. Utan alltför mycket obehag.
Ja. Det finns vildhjärnor. De skriver med stora bokstäver. Mod kallar vi det, men jag hävdar att det är oförmågan att känna obehag som gör att de skriver med stora bostäver.

Och ja. Vi finns. Vi som är naiva nog att tro att vi visst skriver exakt som vi vill, när det egentligen är så att vi inte vill mer än vi vågar. Nätt och jämnt. Det vi vill regleras av det vi vågar. Inte tvärtom.

Inte kommer gränsen emot oss utifrån. Den kommer inifrån. Många av oss sträcker oss aldrig längre än så.

Behovet av att bli accepterade equals liv kontra död hos oss människor, och när det gäller ord, är orden själens kropp.

Kroppar kan blöda.
Ett obehag att beskriva.

6 kommentarer:

nanna sa...

och ibland finns det redan de som (be)skrivit med ord det vi själva vill säga, så vi behöver varken våga eller kunna, bara låna. Fredrik lindström hör till dem som mången gång (får) sagt det jag vill säga, han bara gör det betydligt bättre än jag sku ha gjort det, och precis som jag sku ha velat göra dte. så varför uppfinna hjulet på nytt?

Lady of the Lake sa...

Så sant, så sant. Men har du någongång befunnit dig i en argumentation, där du känt dig hotad till livet? Som om orden i sig innebar ett reellt hot mot din existens och din fysiska kropp börjat signalera "spring eller slåss"? Ibland blir vi modigare av lånade ord: då har vi nämligen förmånen att gömma oss bakom någon annans "kropp". Vi har ett automatiskt medhåll. Vi är inte ensamma. För ensamma vill vi inte vara. Eller?

nanna sa...

jo nog har jag det. herregud, det har jag. och du har alldeles rätt, andras ord kan fungera som en sköld också, ett skydd, ett gömställe, en acceptans. och att andras ord kan fungera som det är inte odelat positivt. andras ord som sköld används också många gånger "fel". och ensamma, nej ensamma vill vi inte vara. och för att låna (och dölja mig bakom?) andras ord igen

de största och starkaste känslor jag vet är skräck, kärlek och ensamhet

har någon vis sagt. tror det var wide.

Lady of the Lake sa...

Wide, som i Anna-Greta? Nu var ju inte min huvudsakliga avsikt att ha rätt... :-) Ibland har jag undrat ifall "ytlighet" snarare handlar om rädsla än om begränsat intellekt? Att inte våga tänka längre?

nanna sa...

tror det ska vara makter och inte känslor.

Lady of the Lake sa...

Jo, jag tror det. Sak samma, förresten - känslans makt är stor! :-)

Skicka en kommentar